Den analoga formen att fotografera är en näst intill utdöende konstart och den analoga kameran en relik som i bästa fall går att köpa bättre begagnad. De nyare generationerna har ingen aning om vad det innebär, att ladda kameran med en rulle film med begränsat antal bilder att knäppa.

De analoga kamerorna går att få tag på på loppisar och säkert hos någon släkting som har en liggandes i något skåp. De helt mekaniska varianterna fungerar fortfarande förmodligen helt felfritt och det enda du behöver är en film och ett batteri till kameran.

När det handlar om film så är det en smärre vetenskap. De inställningar du kan göra med den digitala kameran, är en del av de val du måste ta när du väljer film. Det finns svartvit film och färgfilm att välja mellan. Färgfilmen har olika färgtemperaturer som du måste välja mellan, som exempelvis dagsljusfilm som blir extremt röda bilder om du fotar inomhus i skenet av stearinljus.

Det finns kameror som är hel automatiska när det gäller att ladda och mata film och de, där du handgripligen måste sätta fast filmen och rulla fram bild för bild. Det är dock viktigt att filmen inte kommer i kontakt med ljus, då du förstör berörda filmrutor. Rullarna har ett begränsat antal bilder och brukar vara mellan 24 och 36.

Man kan framkalla bilderna själv i ett så kallat mörkrum, eller så skickar man iväg filmen för framkallning och får hem de färdiga fotografierna. Det brukar vara spännande att vänta på de färdiga bilderna.